Jaha, så tog jag ett djupt andetag och kastade mig ut i ett nytt projekt. Projektet "locka fram min inre sportfåne".
Under hela mitt vuxna liv har jag försökt övertyga mig själv om motionens förträfflighet med argument av typen "jag mår så bra av det". Jorå, funkar ibland. Periodvis. Men jag vill vara vältränad och frisk och må bra jämt.
Det senaste halvårets upplevelser har verkligen fått mig att inse hur avgörande det är för mig med fysisk aktivitet och utomhusvistelse. Jag börjar förstå på fullaste allvar att det är en fråga om, tja, liv och död faktiskt. Låter dramatiskt, men så illa är det.
Att fortsätta livet som soffpotatis kommer kanske inte att döda mig i morgon, men jag är säker på att jag förlorar åratal av mitt liv om jag inte rör på baken. Och kvaliteten på de år jag i så fall har kvar kommer att vara ganska kass.
Så. Jag vill ut och röra på mig för att må bra både fysiskt och psykiskt. Jag vill trivas i min kropp. Jag vill orka med vardagen.
Så. Hur motiverar jag mig? Hur lockar vi fram den där blyga lilla sportfånen som dolt sig så väl i så många år?
Lätt som en plätt: Jag har anmält mig till tjejvasan den 26 februari 2011.
Om fem månader ska jag alltså orka åka skidor i tre mil!
Yeeeeyyyyyyyy!
SvaraRaderaKanon! Min dotter i Tjejvasan, det är ju otroligt! Det närmaste jag har kommit hittills har ju varit brorsonen häromåret i Vasaloppet. Jag tvivlar inte ett dugg på att du grejar det hur bra som helst. Skidor är din grej!
SvaraRaderaHeja Åsa! Du kanske träffar Håkan och familjen som extra bonus liksom :-))
SvaraRadera@akhosam: risken är att han inte kommer upp förrän ungefär en vecka senare, när det riktiga Vasaloppet går. Jag kör ju bara den korta varianten på tre mil. :-)
SvaraRadera