Jag var med kompisarna på lördagens obligatoriska yogapass idag. Oj, så jobbigt det var! Jag var alldeles darrig i kroppen när jag kom hem. Men ack, så skönt!
Fantastiskt med en träningsmetod som är så mjuk och tuff samtidigt, som gymnastiserar både kropp och själ. Efteråt känner man sig både stark och avspänd. Och lång! (Hihi, ni som sett mig i verkligheten har tillstånd att skratta.)
Ytterligare en underbar sak med dessa lördagspass är att jag har ett fantastiskt litet nätverk av kompisar som gör det möjligt för mig att träna så här. Dels genom att göra mig sällskap till yogan, dels genom att ställa upp och vara barnvakt varannan vecka, så att jag verkligen kommer mig iväg vareviga lördag.
I tillägg till dessa goda vänner är jag omgiven av ett vackert nät av människor som vill mig väl. Nätet sprider sig över Sverige och faktiskt över hela klotet. Deras välvilja och stöd finns hela tiden där som en liten varm medvind i ryggen på mig. När det stormar hårt kanske jag inte alltid känner den där lätta, stödjande handen bakom mig. Men den har säkert hindrat mig från att falla fler gånger än jag själv anar.
Så varje lördag påminns jag om detta underbara mirakel med alla dessa goda människor. Varje lördag blir jag extra glad och tacksam över mitt liv. Med största sannolikhet är det minst lika välgörande som själva träningen.
Tack alla ni för att ni finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar