ur sotiga bröst, vik bekymmer ur snöhöljda bo.
Ja, jag älskar dessa vemodiga visor av Dan Andersson.
Min yngsta dotter och jag har en särskild nattningsritual. Jag sitter på sängkanten och sjunger "Bort längtan" medan jag stryker henne över ryggen. Hon ligger på mage och blundar och visar med handen på kudden hur hon vill att jag ska göra: klia, massera eller bara klappa mjukt.
Sedan ska vi kramas och pussas 27 gånger, varken mer eller mindre. Sedan får jag en extra hård avslutningskram som ofelbart ger mig kramp i nacken. Det är det värt. När vi har kramats färdigt stoppar jag om henne och går. Hon protesterar lite, för formens skull, innan hon rullar in sig i täcket och slocknar på ett par minuter.
Därefter är det stora tjejens tur. Hon och jag sjunger Fritiof och Carmencita tillsammans, med schwung. Vi förställer våra röster när vi sjunger de olika verserna och fyller i med "borropompom-paada-paada" på rätta ställena. Vi fnissar och skrattar tills vi tappar bort oss i texten och får börja om.
Vi kan ha många konflikter på en dag, mina ungar och jag. Då känns det extra mycket som en gåva att åtminstone få avsluta dagen med att sjunga, kramas och skratta tillsammans.
Ljuvligt!
SvaraRadera