Det doftar svagt av något blommigt. Luften är mild som en smekning och jag vill aldrig mer vara inomhus.
Det skaver mot mig, det här inomhuset. Prylarna, dammet, böckerna som slarvar sig i bokhyllan.
Ut, ut ut! Högt i tak, därute. Här inne gränser för min blick vart jag ser.
Men inne, ännu längre in, allra innerst inuti in. Där välver sig det gränslösa och släpper mig fri.
Dina ord får mig att tänka på Tranströmers. Om valv efter valv inne i oss.
SvaraRaderaHmmm dina ord är som honung i min öron.
SvaraRadera