På väg till stationen funderar jag på träd. På att köpa träd, närmare bestämt.
Genom att investera i ett antal träd på en plantage någonstans i Afrika gör jag förhoppningsvis lite nytta, redan i dag. Kanske bidrar den där skogsodlingen till att hejda ökenspridningen, kanske ger den några människor möjlighet till försörjning och självständighet. En liten droppe i havet, men något konkret som jag ändå kan göra.
Helt oegennyttig skulle min insats inte vara: träden är tänkta att ge en viss avkastning när de så småningom är klara att avverkas och säljas. Och det är rätt snabbväxande träd, klara att huggas om bara 20 år.
Så jag gick där och funderade på min goda gärning och på hur jag samtidigt skulle kunna casha in en nätt liten vinst om 20 år. Men hur ser världen ut om 20 år, egentligen? Hur står det till med transporterna? Har vi råd att frakta virke kors och tvärs över globen eller kommer "mina" träd att säljas lokalt som ved? Kommer den organisation jag köper träden genom att finnas kvar? Kommer vårt samhälle att finnas kvar över huvud taget?
Kanske ska jag investera i mina barns framtid på något helt annat sätt? Lära dem att odla sin mat, hugga ved och mjölka en ko?
Åh va härligt Åsa. Den är min familjs signaturmelodi. Ma & pa sjöng den jämnt. Har inte sett den på 100 år... Vilken strålande metod du skaffat dig. Med ditt vackra språk är det helt rätt - och givande för oss som kommer bli trogna läsare!
SvaraRaderaTack Sofiamy!
SvaraRadera