Min äldsta dotter frågar mig ibland vem jag tycker mest om, henne eller lillasyster? Vem blev jag gladast över att få?
Och jag svarar som föräldrar alltid gör att jag blev precis lika glad för båda. Att jag älskar båda exakt lika mycket och båda mest av allt i hela världen.
En sådan märklig upplevelse det är att vara sina barns förälder och sina föräldrars barn, att leva här mitt emellan, där frågorna fördjupas och får en mångbottnad klang.
Här är vi, länkade i ett oupplösligt pärlband av kärlek och svåra frågor. Dotter till mor, mor till dotter.
Visst är det märkligt att vi älskar dem alla (eller för dig båda) allra mest. Vi älskar var och en av dem allra mest. Märkligt att det går. Men går gör det.
SvaraRadera